"Jag är berusad av kåthet! Jag hör koltrastar mitt i vintern!"
Orden sammanfattar väl den obändiga livslust som Kerstin Thorvall, mästerligt gestaltad av Ann Petrén, ger uttryck för i "Kvällarna med Kerstin", som just nu visas på Stockholms Stadsteater. Ett band med fyra afrikanska musiker, lättjefullt jammande, är vad som möter den hugade teaterbesökare vid entrén. Strax gör Kerstin/Ann entré, plågad av sjukdom och ålder, men med försiktiga danssteg stödd av käpp. Ann Petrén äger åskådaren från första till sista stund, och hon visar en Kerstin Thorvall som verkar vara en skarp, komplicerad, dansant, egenkär, och mycket fascinerande person. Hon är självständig och provocerande egoistisk, samtidigt tvivelsutan en viktig förebild, och en som utan rädsla behandlar tabubelagda ämnen, då inte minst åldrande kvinnors sexualitet. Bråkig och brokig, ibland obekväm, ibland med knivskarpa samhällsanalyser som får en att vilja ställa sig upp och applådera. Kort sagt en väldigt härlig föreställning.
Nu ser jag fram emot att plöja "Det mest förbjudna" och "Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig" i jul.